2026-08-28
Kontaktperson: Mari Hultgren
Fråga 1: Anser ni att Linköpings kommun idag erbjuder tillräckligt stöd och skydd till våldsutsatta kvinnor och barn? Om inte, vilka förändringar vill ni genomföra?
Svar: Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem. Så länge vi har kvinnor och barn som utsätts för våld och tvingas söka stöd och skydd mot män så kan vi aldrig säga att det offentligas arbete är nog. Vi vill att Linköpings kommun ska erbjuda stöd och skydd på ett sätt som gör att alla de som söker hjälp får det på ett tillfredsställande sätt, men också att insatserna som erbjuds är så långsiktiga att man inte tvingas tillbaka till en våldsam relation. Idag erbjuds ett brett stöd till våldsutsatta kvinnor och det är bra, samtidigt förändras behoven och mer komplexa ärenden kräver andra insatser. Mer samverkan, säkerställd tillgång till skyddade boende och i stort en anpassning till de behov som finns krävs.
Vi vill även att kommunen undersöker om det är möjligt att stärka arbetet mot mäns våld mot kvinnor med ett koncept som En väg in för att underlätta för kvinnor som söker stöd och skydd och därigenom snabbare kunna erbjuda hjälp och stöd på ett långsiktigt sätt.
Fråga 2: Hur vill ni säkerställa att barnets bästa tillgodoses när kvinnor och barn placeras i jourlägenheter eller andra boendeformer istället för skyddade boenden? Anser ni att Linköpings kommun idag lever upp till intentionerna i den nya lagen om skyddat boende?
Svar: Det är givetvis viktigt att barn som söker skydd får ett bra stöd och barnets bästa ska alltid vara utgångspunkten. När beslut om placering ska fattas genomför kommunen individuella risk- och skyddsbedömningar där barnets säkerhet, trygghet och behov av stöd vägs in.
Skyddade boenden är viktiga och nödvändiga för att samhället ska kunna möta kvinnor och barn som söker skydd. Men även andra boendeformer kan krävas. Efter den nya lagen om skyddat boende har kommunen förändrat sitt arbetssätt och tecknat en ny IOP med kvinnojourerna som anpassats efter den nya lagstiftningen. Linköpings kommun följer löpande upp verksamheten för att säkerställa att stöd och skydd ges på ett bra sätt.
Fråga 3: Hur ser ni på kvinnojourernas roll i arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hur vill ni utveckla samarbetet mellan kommunen och idéburna kvinnojourer?
Svar: Kvinnojourer är oerhört viktiga och för oss socialdemokrater är det viktigt att det finns ett välfungerande samarbete mellan kommun och idéburna kvinnojourer.
Linköpings kommun har också en IOP (idéburet offentligt partnerskap) med Kvinnojouren Ellinor och Tjejjouren Beata. Vidare tycker vi att samverkan är viktig även med Region Östergötland i frågor som rör mäns våld mot kvinnor. Det behövs även höjda statliga anslag till kvinnojourerna för att stärka verksamheten och säkerställa tillgången till skyddade boenden.
Fråga 4: Hur vill ni säkerställa att kvinnor och barn får långsiktigt stöd efter att de lämnat en våldsam relation för att minska risken att återvända till förövaren?
Svar: För att lämna en våldsam relation är det viktigt att det långsiktiga stödet fungerar väl. En viktig del är bostadsfrågan och att det finns lägenheter för kvinnor och barn som lämnar en våldsam relation så att de inte står utan boende, även i de fall när man blivit utsatt för ekonomiskt våld. Men även annat stöd behöver självklart erbjudas långsiktigt. Samordnade insatser från socialtjänst, kvinnojourer och andra aktörer behövs och stödet kan se olika ut beroende på behov. Med en god samverkan, långsiktighet och individuella insatser minskar risken att kvinnor och barn återvänder till en våldsam relation.
Fråga 5: Hur vill ni säkerställa att personer som utvecklat PTSD eller annan traumarelaterad psykisk ohälsa till följd av våld får tillgång till traumabehandling?
Svar: Vi vill stärka psykiatrin och säkerställa att personer som drabbats av PTSD eller annan traumarelaterad psykisk ohälsa får tillgång till rätt vård och behandling i tid. Det handlar både om att korta vägarna till specialistpsykiatrin och om att stärka primärvården, där många först söker hjälp.
Vi ser också behov av ett mer sammanhållet stöd där region, kommun och civilsamhälle samverkar bättre. Våldsutsatta ska inte behöva bära ansvaret för att själva hitta rätt mellan olika aktörer, utan mötas av en vård och ett stöd som hänger ihop.
Fråga 6: Hur vill ni säkerställa att vårdpersonal har tillräcklig kunskap om våld i nära relationer, eftervåld och våldets långsiktiga konsekvenser?
Svar: Personalens kunskapsutveckling på området behöver säkerställas genom kontinuerliga utbildningsinsatser, tydliga rutiner och ett arbetssätt där våldsutsatthet ständigt hålls aktuellt i verksamheterna.
Regionen gör under året en särskild satsning på arbetet med våldsutsatta. Den politiska uppgiften är att prioritera området och ge förutsättningar för arbetet, medan den närmare utformningen och implementeringen bör ske i nära dialog med professionen.
Fråga 7: Kommer ni att verka för avgiftsfri tolk i hela hälso- och sjukvården?
Svar: Ja. Socialdemokraterna är emot inskränkningar i rätten till tolk. Avgiftsfri tolk är viktig för patientsäkerheten, rättssäkerheten och för att vården ska kunna ges på lika villkor. Om patienter och vårdpersonal inte förstår varandra ökar risken för missförstånd, felaktiga bedömningar och att patienter i stället försöker lösa situationen på andra sätt.
Vi ser också en risk att avgifter eller andra hinder försämrar kontakten med hälso- och sjukvården. Särskilt för personer som redan befinner sig i utsatta situationer. Det kan i förlängningen påverka tilliten till samhället och göra det svårare för människor att få det stöd och skydd de har rätt till.
Fråga 8: Hur ser ni på att stöd till våldsutsatta kvinnor och barn konkurrerar om samma statliga finansiering som insatser för våldsutövare och personer som vill lämna kriminalitet?
Svar: Stödet till våldsutsatta kvinnor och barn måste alltid vara prioriterat och långsiktigt säkrat. Ingen kvinna, inget barn ska riskera att stå utan skydd eller stöd. Vi socialdemokrater har särskilt prioriterat resurser för att rädda kvinnojourernas skyddade boenden och stärka arbetet.
Samtidigt behövs insatser för att förebygga våld och förhindra återfall, bland annat genom stöd till personer som vill lämna kriminalitet eller förändra ett våldsamt beteende. Både skydd och förebyggande arbete är nödvändiga och bör ha långsiktiga och tillräckliga resurser.
Fråga 9: Flera kvinnojoursdrivna skyddade boenden har tvingats lägga ned sin verksamhet efter förändrade regelverk. Hur vill ni säkerställa att kvinnojourernas kunskap, erfarenhet och verksamheter kan finnas kvar även i framtiden?
Svar: De ideellt drivna kvinnojourerna är en viktig del av samhällets skyddsnät mot mäns våld mot kvinnor. Men implementeringen av de nya reglerna slår fel och tvingar många av de ideellt drivna att lägga ner sin verksamhet. I vår senaste budget (i opposition) föreslår vi 100 miljoner för att rädda kvinnojourernas skyddade boenden och stärka deras lokala arbete, samt förenkla tillståndsprocessen för skyddade boenden.
Fråga 10: Hur bedömer ni att straffskärpningar bidrar till att minska mäns våld mot kvinnor? Vilka åtgärder vill ni genomföra för att öka antalet lagföringar och fällande domar?
Svar: Straff ska stå i proportion till brottets allvar och den som utsätter kvinnor för våld ska möta tydliga konsekvenser. Vi socialdemokrater har drivit igenom flera straffskärpningar på detta område. Men enbart straffskärpningar i sig räcker inte för att minska mäns våld mot kvinnor.
För att förebygga och bekämpa våldet krävs också ett starkt rättsväsende med hög uppklarningsgrad, tidiga förebyggande insatser, ett aktivt jämställdhetsarbete, utbildning och ett väl fungerande stöd till våldsutsatta. Risken att bli upptäckt och lagförd är ofta mer brottsförebyggande än enbart högre straff.
För att fler brott ska klara upp krävs att hela rättskedjan fungerar bättre. Vi vill stärka polisens utredningskapacitet, ge Åklagarmyndigheten bättre förutsättningar och säkerställa att brott i nära relation prioriteras genom hela rättsprocessen. Så är det tyvärr inte idag. Rubriceringen av brott (mäns våld mot kvinnor) behöver granskas och följas upp bättre så att påföljderna blir de som lagstiftningen tänkt. Kvinnofridsbrott/grovt kvinnofridsbrott vid upprepade förseelser ger strängare påföljd än misshandel, det är viktigt att det upprepade mönstret av våld mot kvinnor belyses.
Vi vill också förbättra kompetensen om mäns våld mot kvinnor hos polis, åklagare och domstolar, utveckla arbetssätt som säkrar bevisning tidigt och stärka samverkan mellan myndigheter. Brottsoffer måste få ett gott bemötande och känna tillit till rättsväsendet så att fler vågar anmäla och fullfölja rättsprocessen.
Mäns våld mot kvinnor är inte ett privat problem, utan ett allvarligt samhällsproblem. Det kräver både ett starkare rättsväsende, ett uthålligt förebyggande arbete och ett långsiktigt arbete för ökad jämställdhet.
1232870137