2026-08-28
Kontaktperson: –
Fråga 1: Anser ni att Linköpings kommun idag erbjuder tillräckligt stöd och skydd till våldsutsatta kvinnor och barn? Om inte, vilka förändringar vill ni genomföra?
Svar: Vi tycker inte att det görs tillräckligt idag. Vi vill återupprätta arbetet med kvinnojourer för att öka stödet till våldsutsatta kvinnor och barn. Det räcker inte att bara placera någon i en lägenhet med skalskydd utan att stödinsatser runt omkring som en kvinnojour kan erbjuda behövs.
Fråga 2: Hur vill ni säkerställa att barnets bästa tillgodoses när kvinnor och barn placeras i jourlägenheter eller andra boendeformer istället för skyddade boenden? Anser ni att Linköpings kommun idag lever upp till intentionerna i den nya lagen om skyddat boende?
Svar: Vi tror inte att det går genom att bara placera i en jourlägenhet. Barn i den här situationen är väldigt utsatta. Rycks ofta upp från sitt sammanhang och hamnar i en ny hemmiljö där de ofta inte har ett nätverk eller kompisrelationer. Det kräver ett omfattande stöd från omgivningen som kan arbeta för att barnet kan leva ett så vardagslikt liv som möjligt utan att skyddet påverkas.
Fråga 3: Hur ser ni på kvinnojourernas roll i arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hur vill ni utveckla samarbetet mellan kommunen och idéburna kvinnojourer?
Svar: Kvinnojourer har en jätteviktig roll i arbetet mot mäns våld mot kvinnor. En välfungerande kvinnojour kan vara den enda möjligheten att våga lämna en relation där våld pågår. De idéburna kvinnojourerna har förutsättningar att fatta snabba beslut och göra rätt insatser i tid. Dock behöver kommunen ha avtal med kvinnojourerna för att säkerställa att de kan utföra sitt uppdrag. Samarbetet behöver utvecklas.
Fråga 4: Hur vill ni säkerställa att kvinnor och barn får långsiktigt stöd efter att de lämnat en våldsam relation för att minska risken att återvända till förövaren?
Svar: Det långsiktiga stödet handlar till stor del om ekonomi. Kvinnor behöver få hjälp att få en inkomst och att kunna hantera sin egen ekonomi. De behöver också hjälp med eventuell skuldsanering. Juridisk hjälp är också viktigt för att ha koll på sina rättigheter.
Att bygga upp nya sociala nätverk är också viktigt för att känna sitt nya sammanhang är värdigt.
Barnens skolgång behöver fungera och barnen behöver kunna ha ett sammanhang med välfungerande skola, trygghet och kompisrelationer.
Det är viktigt att vi inte släpper ansvaret för tidigt i kommunen utan regelbundet följer upp och planerar rätt stödinsatser.
Fråga 5: Hur vill ni säkerställa att personer som utvecklat PTSD eller annan traumarelaterad psykisk ohälsa till följd av våld får tillgång till traumabehandling?
Svar: Vänsterpartiet vill stärka vårdens finansiering och satsa på fler anställda med terapeutisk kompetens.
Fråga 6: Hur vill ni säkerställa att vårdpersonal har tillräcklig kunskap om våld i nära relationer, eftervåld och våldets långsiktiga konsekvenser?
Svar: Vårdens utformning och innehåll avgörs i mycket hög utsträckning av verksamheten. Politiken har till uppgift att ge förutsättningarna för att vården ska bedrivas med fullgod bemanning och att de som arbetar i verksamheten ska ha kontinuerlig fortbildning.
Fråga 7: Kommer ni att verka för avgiftsfri tolk i hela hälso- och sjukvården?
Svar: Ja. Allt annat är ett hot mot patientsäkerhet och omöjliggör god vård.
Fråga 8: Hur ser ni på att stöd till våldsutsatta kvinnor och barn konkurrerar om samma statliga finansiering som insatser för våldsutövare och personer som vill lämna kriminalitet?
Svar: Vänsterpartiet är väldigt kritiska till att olika verksamheter med skilda syften riskerar att behöva konkurrera om samma statliga bidrag, särskilt när det gäller stöd till våldsutsatta kvinnor och barn. Det ska vara en självklarhet att Kvinnojourer och tjejjourer ska ha en egen, långsiktig finansiering som inte urholkas av att andra verksamheter söker ur samma anslag. Att arbeta med våldsutövare är viktigt men bör aldrig ställas ekonomiskt emot att hjälpa våldsutsatta.
Fråga 9: Flera kvinnojoursdrivna skyddade boenden har tvingats lägga ned sin verksamhet efter förändrade regelverk. Hur vill ni säkerställa att kvinnojourernas kunskap, erfarenhet och verksamheter kan finnas kvar även i framtiden?
Svar: Tillståndsplikten som infördes 2024 måste tas bort eller ses över och ändras. Intuitionen med införande var god men konsekvenserna av regelverket har slagit för hårt på den ideella verksamheten som är livsavgörande för kvinnor och barn som behöver skydd. Staten bör ta ett större ansvar för dessa kvinnor och barns liv, det ska inte vara beroende av ideellt arbete. Det statliga stödet till kvinnojourer ska öka så att jourerna får långsiktiga och stabila ekonomiska förutsättningar. Jourerna inte behöver lägga mycket tid på att söka kortsiktiga bidrag varje år. Kommunerna ska ta ett större ansvar för att det finns tillräckligt med skyddade boenden och stöd till våldsutsatta kvinnor och barn. Arbetet mot mäns våld mot kvinnor ska prioriteras högre, där kvinnojourerna ses som en viktig del av samhällets skyddsnät.
Fråga 10: Hur bedömer ni att straffskärpningar bidrar till att minska mäns våld mot kvinnor? Vilka åtgärder vill ni genomföra för att öka antalet lagföringar och fällande domar?
Svar: Mäns våld mot kvinnor är ett av våra största samhällsproblem. För vissa brott behöver det införas straffskärpningar som för allvarliga sexualbrott och våld i nära relation. Det mer avgörande är dock att införa lagändringar som skärper skyddet för våldsutsatta, till exempel samtyckeslagen och utvidgningar av brottet grov kvinnofridskränkning. Det behövs även fokus på förebyggande insatser mer resurser till socialtjänst, polis och rättsväsende samt utbildning kring mäns våld mot kvinnor inom dessa instanser. Att höja kunskapsnivån kring mäns våld mot kvinnor, våld i nära relation och normaliseringsprocessen är det ökar chansen för fler fällande domar.
1232870137