2026-08-28
Kontaktperson: Lovisa Staberg
Fråga 1: Anser ni att Linköpings kommun idag erbjuder tillräckligt stöd och skydd till våldsutsatta kvinnor och barn? Om inte, vilka förändringar vill ni genomföra?
Svar: Nej. Många medarbetare gör ett viktigt arbete, men stödet behöver stärkas. Ingen kvinna eller något barn ska behöva stanna kvar i en våldsam relation för att samhällets stöd inte räcker till. Moderaterna och Socialdemokraternas satsning på att minska placeringar på skyddade boenden och behålla personer på hemorten ser vi som extremt oroväckande.
Miljöpartiet vill stärka hela kedjan, från tidig upptäckt till skydd och långsiktig återhämtning. Vi vill höja kunskapen om våld i nära relationer hos personal i all kommunal verksamhet som möter barn och vuxna. Vi ser även ett behov av att stärka samverkan mellan kommun, region och idéburen sektor och utveckla stödet till grupper som ofta hamnar mellan stolarna, exempelvis personer som utsätts för hedersrelaterat våld, våld i samkönade relationer, äldre våldsutsatta och personer med samsjuklighet. Vi vill också stärka arbetet mot ekonomiskt våld och ekonomiskt eftervåld där vi ser att det finns mycket att göra.
Fråga 2: Hur vill ni säkerställa att barnets bästa tillgodoses när kvinnor och barn placeras i jourlägenheter eller andra boendeformer istället för skyddade boenden? Anser ni att Linköpings kommun idag lever upp till intentionerna i den nya lagen om skyddat boende?
Svar:Barnets bästa måste vara utgångspunkten i varje beslut! En placering ska utgå från barnets behov av trygghet, kontinuitet och återhämtning, inte bara vilken plats som råkar finnas tillgänglig. Moderaterna och Socialdemokraternas satsning på att minska placeringar på skyddade boenden och behålla personer på hemorten ser vi som extremt oroväckande. Det är en satsning som bottnar i en vilja att spara pengar snarare än att minska konsekvenserna och skada för de drabbade familjerna.
Barn som bevittnat våld är själva brottsoffer och ska erbjudas egna stödinsatser. Vi ser att alltför många fortfarande riskerar att falla mellan stolarna. Kommunen behöver också stärka kunskapen om hur trauma påverkar barn, så att våldsutsatthet upptäcks tidigare och barn får rätt stöd. Vi ser behov av att följa upp att den nya lagens intentioner också får fullt genomslag i praktiken. Att möta de här barnen är också ett viktigt förebyggande arbete för att minska framtida förövare av våld i relation.
Fråga 3: Hur ser ni på kvinnojourernas roll i arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hur vill ni utveckla samarbetet mellan kommunen och idéburna kvinnojourer?
Svar: Kvinnojourerna är en ovärderlig del av samhällets skyddsnät och besitter kunskap och erfarenhet som kommunen behöver ta tillvara. De ska vara långsiktiga samarbetspartners, inte bara utförare av en tjänst.
Vi vill stärka den långsiktiga samverkan mellan kommunen och idéburna organisationer, särskilt inom det förebyggande arbetet. Kommunen behöver också bli bättre på att upptäcka våldsutsatthet både i sina verksamheter och som arbetsgivare så att fler får stöd innan våldet eskalerar.
Fråga 4: Hur vill ni säkerställa att kvinnor och barn får långsiktigt stöd efter att de lämnat en våldsam relation för att minska risken att återvända till förövaren?
Svar: Att lämna en våldsam relation är ofta början på en lång återhämtning. Därför måste stödet finnas kvar även efter att det akuta skyddet upphört.
Miljöpartiet vill stärka eftervården med stöd kring bostad, ekonomi, psykisk hälsa och arbete. Vi vill öka kunskapen om ekonomiskt eftervåld och säkerställa att personer med samsjuklighet får ett sammanhållet stöd. Barn som bevittnat våld är själva brottsoffer och ska erbjudas egna stödinsatser, de ska inte falla mellan stolarna. Målet är att kvinnor och barn inte bara ska kunna lämna våldet, utan också få förutsättningar att bygga ett tryggt och självständigt liv.
Fråga 5: Hur vill ni säkerställa att personer som utvecklat PTSD eller annan traumarelaterad psykisk ohälsa till följd av våld får tillgång till traumabehandling?
Svar: Den som har utsatts för våld ska inte behöva vänta på rätt hjälp. Miljöpartiet vill stärka tillgången till kris- och traumavård och säkerställa att personer som utvecklat PTSD eller annan traumarelaterad psykisk ohälsa får tillgång till anpassad behandling.
Regionen behöver tillsammans med kommunerna ta fram en konkret plan för hur behovet av kris- och traumavård ska mötas. Hela vårdkedjan måste hänga ihop, från den första kontakten till behandling och långsiktig återhämtning. Det ska vara lätt att förstå vart man ska vända sig och patienterna ska få en fast vårdkontakt när det behövs. Barn är särskilt sårbara efter att ha utsatts för eller bevittnat våld. Därför vill vi stärka stödet till traumatiserade barn.
Miljöpartiet vill också stärka psykiatrin genom både ökade resurser och tydliga uppdrag till regionen för att förbättra tillgängligheten. Ingen som bär på trauma efter våld ska behöva kämpa sig igenom vården på egen hand.
Fråga 6: Hur vill ni säkerställa att vårdpersonal har tillräcklig kunskap om våld i nära relationer, eftervåld och våldets långsiktiga konsekvenser?
Svar: Vårdpersonal måste ha rätt kunskap för att kunna upptäcka våld, ställa rätt frågor och ge den utsatta rätt stöd. Miljöpartiet har länge drivit frågan om ökad kunskap om våld i nära relationer och eftervåld.
Vi vill att vårdpersonal återkommande får utbildning om våld i nära relationer och eftervåld. Det gäller kunskap om psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld, men också om hur våld kan fortsätta efter separationen och vilka långsiktiga konsekvenser det kan få för den utsattas psykiska och fysiska hälsa.
Vårdpersonalen behöver också tydliga rutiner och verktyg för att upptäcka varningssignaler, dokumentera våld och veta när en orosanmälan eller annan åtgärd behöver göras. Kunskapen måste finnas genom hela vårdkedjan så att den som söker vård inte möts av okunskap eller faller mellan stolarna. Samtidigt behöver kompetensen stärkas även inom socialtjänsten, skolan och rättsväsendet.
Miljöpartiet vill också göra mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer till ett eget målområde i den nationella folkhälsopolitiken. Det skulle ge frågan en tydligare och mer långsiktig plats i folkhälsoarbetet.
Fråga 7: Kommer ni att verka för avgiftsfri tolk i hela hälso- och sjukvården?
Svar: Ja. Miljöpartiet vill säkerställa rätten till kostnadsfri tolk i vården för den som behöver det. Att kunna förstå och bli förstådd är en förutsättning för en trygg och jämlik vård. Bristande kommunikation kan leda till missförstånd, felbehandling och vårdskador. Ingen ska få sämre vård för att man inte talar svenska tillräckligt bra.
Vi vill säkerställa att barn aldrig behöver användas som tolkar. Barn ska få vara barn och inte bära ansvaret för att förmedla känslig information mellan vårdpersonal och föräldrar. Avgiftsfri tolk är därför både en fråga om jämlik vård och om patientsäkerhet.
Fråga 8: Hur ser ni på att stöd till våldsutsatta kvinnor och barn konkurrerar om samma statliga finansiering som insatser för våldsutövare och personer som vill lämna kriminalitet?
Svar: Vi delar inte premissen att stödet till våldsutsatta kvinnor och barn måste ställas mot insatser för våldsutövare eller personer som vill lämna kriminalitet. Samhället måste ha råd att både skydda den som utsatts för våld och förebygga att våldet fortsätter.
Miljöpartiet vill stärka skyddet för våldsutsatta genom fler skyddade boenden, långsiktiga stödinsatser och ett bättre samordnat stöd från socialtjänst, hälso- och sjukvård och rättsväsende. Vi vill också ge kvinnojourerna bättre och mer långsiktiga ekonomiska förutsättningar.
Samtidigt måste samhället arbeta för att våldet upphör. Därför vill vi stärka det förebyggande arbetet och satsa på fler insatser som hjälper personer som utövar våld att förändra sitt beteende. Vi måste både skydda den som utsatts och bryta våldsspiralen hos den som utövar våld. Det ena får aldrig finansieras på bekostnad av det andra.
Fråga 9: Flera kvinnojoursdrivna skyddade boenden har tvingats lägga ned sin verksamhet efter förändrade regelverk. Hur vill ni säkerställa att kvinnojourernas kunskap, erfarenhet och verksamheter kan finnas kvar även i framtiden?
Svar: Kvinnojourerna är en ovärderlig del av samhällets skyddsnät och besitter kunskap och erfarenhet som måste finnas kvar. Miljöpartiet vill införa en placeringspeng där staten står för halva kostnaden för placeringar i skyddat boende. På så sätt minskar risken att kommunernas ekonomi avgör vilken hjälp en våldsutsatt kvinna eller ett barn får.
Vi vill också höja det generella statliga stödet till kvinnojourerna och ge dem bättre förutsättningar att klara de nya krav som ställs på verksamheterna. Det är särskilt viktigt för att kunna möta personer som har psykisk ohälsa eller beroendeproblematik.
Miljöpartiet vill också se över regelverket så att idéburna skyddade boenden inte tvingas lägga ned på grund av krav som inte är anpassade till deras verksamhet. Vi vill också förbjuda privata vinstdrivande skyddade boenden.
Fråga 10: Hur bedömer ni att straffskärpningar bidrar till att minska mäns våld mot kvinnor? Vilka åtgärder vill ni genomföra för att öka antalet lagföringar och fällande domar?
Svar: Miljöpartiet vill både stärka skyddet för den våldsutsatta här och nu och arbeta förebyggande för att våldet inte ska upprepas. Straff är en viktig del av samhällets reaktion på allvarliga brott, men straffskärpningar i sig räcker inte för att stoppa mäns våld mot kvinnor.
För att fler förövare ska lagföras och dömas krävs bättre förutsättningar för rättsväsendet att upptäcka, utreda och driva brotten vidare. Vi vill därför se riktade resurser till rättsväsendet och stärka kompetensen om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Vi vill också stärka användningen av kontaktförbud och ta ett samlat grepp om eftervåldet, så att förövare inte kan fortsätta kontrollera och utsätta kvinnor efter separationen.
Samtidigt måste vi förebygga våld tidigare. Det handlar bland annat om att motverka destruktiva mansnormer i skolan, på nätet och i samhället, öka kunskapen hos yrkesgrupper som möter våldsutsatta och stärka det uppsökande arbetet.
1232870137