Vart är vi på väg?

Har du sett att det har kommit ett lagförslag angående ett potentiellt införande av en samtyckeslagstiftning? Vi och många med oss har hurrat för detta, och visst är det ett framsteg att ett ja blir utgångspunkten för sexuella relationer. Men vi tycker inte att ett ja räcker – ett ja är inte detsamma som frivillighet. Idag på den internationella kvinnodagen kommer du att guidas på en resa genom samhällets utveckling och liksom varje fredagkväll kommer vi närma oss en slutdestination. Vart är vi påväg?

 

Vi börjar på tio poäng. 1921 myndighetsförklarades kvinnor oavsett civilstånd och fick äntligen lägga sin röst i valurnan. Därmed skapades förutsättningarna för kvinnors politiska representation och fem kvinnor fick ta plats i riksdagen. Resan fortsätter vidare mot åtta poäng. Aborträtten gav år 1975 kvinnor rätt att själva bestämma över sina kroppar och därmed besluta om sin framtid. Dock är det viktigt att inte ta aborträtten för given i tider när den ifrågasätts världen över.

 

Det här tar oss vidare till sex-poängaren! P-pillren kom och kvinnor kunde ha lustfyllt sex utan rädsla för oönskad graviditet. P-piller, p-stav, spiral, pessar, p-ring. Det manliga p-pillrets existens på marknaden är fortfarande en framtidsfråga. På fyra poäng hittar vi Samantha i Sex and the city som var en av de kvinnor i populärkulturen som banade väg för one nights stands, lösa sexuella förbindelser och möjligheten att ligga runt utan skuld och skam.

 

Vi börjar närma oss vår slutdestination och åker vidare på två poäng. 2017 lägger regeringen fram ett lagförslag som yrkar på att införa samtyckeslagstiftning. Samtyckeslagen som skulle innebära att sex utan ett ja från båda parterna utgör den nya rättsliga definitionen av sexuellt våld.

 

En samtyckeslag tar oss dock inte fram till vår slutdestination. Vi ser samtycke som ytterligare ett stopp på vägen, en station vi ska åka förbi eller vars perrong vi ska stanna vid, ta en kaffe och åka vidare. Likt de samhällsförändringar som våra historiska medsystrar kämpat för är samtyckeslagen en händelse som utgör ett steg på vägen mot ett jämställt samhälle. Men det är först när jämställdhet uppnåtts som vi på allvar kan luta oss tillbaka. Vi är inte framme än.

 

Samtycke är inte detsamma som frivillighet till sex. När kvinnor samtycker till sex kan det vara av fri vilja, men det kan också vara för att göra en partner nöjd, få honom att sluta tjata, för att vara en “bra” flickvän, för att relationen inte ska bli obekväm när alkoholen går ur kroppen, för att han ska bekräfta värdet som ligger i att vara hans tjej, för att han inte ska slå barnen eller för att hon inte ska bli mördad. Sexet är inte frivilligt bara för att hon samtycker eftersom samtycke inte säger något om den politiska och sociala ojämlikheten som styr över den heterosexuella relationen.

 

Det senaste året har vi delat våra vittnesmål under #metoo om de konsekvenser som patriarkala strukturer får på jobbet, i relationer, i skolan och hemma. När vi delar med oss av våra erfarenheter tar vi inte bara tillbaka makten utan delar också med oss av kraft och kämparglöd till andra kvinnor. Vi lever mitt i en revolution – en revolution som tillhör oss. Det är revolutionen som tar oss mot det som är vår slutdestination: ett jämställt samhälle där frivillighet till sex är en självklarhet.

Detta är en artikel av Kvinnojouren Ellinor och Tjejjouren Beata, som publicerades på debatt i Corren 8 mars 2018